Hösten i bilder 2018

Hej kära läsare!

Vart försvann september? Och halva oktober? Vi har jobbat på, med många olika arbetsuppgifter och tycker lite synd om vår blogg som har fått vänta på att vi har lite tid för den igen. Nu har vi det! Vi tar en liten favorit i repris i form av bilder. Hoppas ni har haft en fin höst såhär långt 💛

Skolning och underbar sol i september

Choklad <3 Dessa från Island där t.ex. vår verksamhetsledare och näringsterapeut deltog i den nordiska ätstörningskonferensen

Ganska mycket skrivande och planering på café. Det är så viktigt för kreativiteten att byta omgivning emellanåt.

Underbara dagar i naturen denna höst!

Föreläsningarna började i oktober med Lovisa i spetsen 

Livslustarna

Kontorsjobb och telefonarbete

Minimässa på Prakticum och många 3 snälla ord

Naturens höstgrönska piggar upp det gråa <3

Kroppspositivismens budskap

Vi som i skolor talar mycket om medians, och nuförtiden speciellt sociala medians, effekter på vår kroppsbild och självbild har känt oss rätt nöjda då vi har lagt märke till kroppspositivismens framskridande. Temat väcker dock kritik, har vi noterat, och många anser att det finns vissa problem med rörelsen.

Vad är kroppspositivism? Wikipedia beskriver termen på följande sätt: "Kroppspositivism (eng. "body positivism", även "Body Image movement" eller "Body Activism") är en bred rörelse som hävdar människors rätt till sin kropp och uppmuntrar individens uppfattning att vara nöjd med sin kropp som den är."

Kroppspositivismen sprids efter en lång tid av förespråkande av självdisciplin, oändliga diskussioner om bantningsmetoder och evigt framhävande av den smala kroppsformen. Vi vänjer oss vid att se olika storlekars och formers kroppar i median. Istället för att man alltid presenteras med en möjlighet till negativt jämförande om man har tendens till det, har man allt mer möjligheter att hitta inspiration till acceptans.

På sociala median har rörelsen blivit allt mer synlig under året som gått. Delvis genom att allt fler vågar ta t.ex. bikinibilder oavsett form och storlek och delvis genom att många har valt att lägga fram "äkta" bilder som motvikt till noggrant planerade och poserade bilder. Syftet är att påminna alla oss tittare om hur lätt det är att ge en viss bild av sig själv och sitt liv vare sig det gäller vardag eller fest, ätande eller tränande, vikt eller utseende.

Kritiken då? Det vanligaste argumentet som ifrågasätter kroppspositivism är att det inte är sunt att förespråka övervikt, utan att man skall sikta på viktnedgång om man har övervikt och inte nöja sig med situationen som den är. Ja hälsan är viktig, onekligen. Men på en grund av självhat är det svårt att bygga något positivt på. Har vi inte alla rätt att vara, synas och tycka om oss som vi är? Man stöter ofta på tanken om att man antingen är smal och lycklig eller har övervikt och är olycklig. Kanske det är dags att vidga ut det lite? Enligt forskning är det inte heller endast personer med övervikt som har problem med kroppsmissnöje.

Inom Livslust-projektet är ett av våra föreläsningsteman hur man kan bli vän med kroppen och via en positiv kroppsbild också påverka självbilden positivt. Vi tänker och tror att det är mycket viktigt att man är sin egen vän och tar hand om sin fysiska hälsa, men också sin psykiska hälsa. Så många går omkring med en konstant tanke om att man borde ändra på sitt utseende så man kunde vara nöjd, så andra kunde vara nöjda. Ur vår synvinkel kommer kroppspositivismen som en värdefull påminnelse om att man inte behöver ändra på sitt utseende för att vara tillräckligt bra, för att duga och för att vara värdefull.

3 snälla ord - en kampanj för alla!

När man arbetar inom ätstörningsvården och den förebyggande verksamheten kan man stöta på olika sorters fenomen. Ibland är det något tillfälligt, som en trendig diet många vill följa. Ibland är det något vi stöter på gång på gång.

Något vi har reagerat på i större utsträckning är hur vanligt det är både bland unga och vuxna att man har svårt att känna igen sina positiva sidor och styrkor. Negativa sidor och utmaningar kan man däremot ofta räkna upp fler än en. 3 snälla ord-kampanjen är vårt försök att uppmuntra unga och unga vuxna (och äldre också!) att ta vara på sina goda sidor.

Så vad gör man helt konkret för att delta? Skriv upp minst 3 snälla ord, eller meningar, som beskriver dig. Om du vill delta inom sociala median kan du tagga kampanjen #3snällaord i samband med en bild av din lista på Instagram. Om övningen är utmanande är det ett klart tecken på att du behöver mer övning, så repetera!  <3

Kampanjtiden är april-maj 2018.

Våra nya utrymmen!

November-december har vi haft fullt upp på Ätstörningscentrum. Tidigare i höst hittade vi nya utrymmen för öppna enheten och efter det har det gått undan. Planering, handlande, packande, och ännu ganska mycket packande till. Man tror att man beställer tillräckligt med flyttlådor då de är 40 stycken, men det går snabbt när man har jobbat i över tio år och har samlat på sig ett och annat.

I början av december flyttade vi in i våra nya utrymmen som hade fått lite uppdaterade väggar. Eftersom något alltid måste gå lite fel när man flyttar så väntade vi en liten evighet (kändes det som) på våra fåtöljer och soffor. Så en dag funderade vi om vi bara ska ha mottagning på mattan.. :D

Men nu har även stolarna anlänt, och julpynten, och efter långa diskussioner har kollegorna gått med på att julradion får spela hela dagen. Så vi är nöjda nu! Ta och kika in varsågoda:

Vårt rum <3

Balans 

Vi älskar våra affischer!

Chokladkalender såklart :)

I väntrummet får man färga medan man väntar, stora och små :)

No pain, no gain? Om sund träning.

Både unga och föräldrar frågar oss en hel del om motionerande och tränande. Vi är säkert alla eniga om att motionerande är hälsosamt och ett bra sätt att ta hand om kroppen, när man gör det på rätt sätt. Och med rätt sätt syftar vi inte på någon enskild idrottsgren eller mängd, utan här tänker vi på helheten. Även här gäller det att beakta det att vi är alla olika från det som intresserar oss till det som våra kroppar är bäst anpassade till. Vi lyfter gärna fram bondförnuftet som motvikt till alla tips man hittar på median som kan vara mycket vilseledande ibland.

När man funderar på utgångspunkten för tränandet så är det bra att fundera varför man tränar och för vem. Vilket är syftet? Att må bättre, orka bättre, få styrka och ha en hobby som känns bra? Eller är det ett försök att öka på självförtroendet om man i utgångsläget inte mår riktigt bra med sig själv? Tränar man för att man tycker att både kompisar och dom man följer på sociala median tränar hela tiden och man vill inte känna sig sämre? Tränar man för att försöka ändra på sitt utseende, för att försöka kunna vara mer nöjd med sin kropp? Vi tycker det är viktigt att komma ihåg att inga yttre omständigheter får inre illamående och stark osäkerhet att försvinna. Den träningen skall ske i tankarna, och det är dom resultaten som bär.

Ju intensivare man tränar, desto viktigare är det med vilodagar. När syftet är att öka på muskelstyrkan, måste kroppen och musklerna få vila ut ordentligt mellan passen. Gällande lugnare former av motionerande som promenader och simning är det inte lika noga med vilodagarna. Men det vi alltid vill framföra är att man ska sträva efter att lyssna på kroppen. Har man planerat in träning någon dag man känner sig jätte trött och sliten, då kan nog kroppen tacka en när man den dagen istället väljer att ta en bra ställning i soffan med en bra bok eller serie.

Det är inget fel på att vara målmedveten i sitt tränande, men samtidigt är det bra att komma ihåg att träning behöver definitivt inte vara något speciellt målinriktat. Vardagsmotion är också motion, och ett ypperligt bra sätt att röra på kroppen. Träning är inte mindre värt när man tar cykeln till skolan än när man har med sig pick och pack och har ställt sig in på en timmes träning på konditionssalen.

Som sagt är motionerande något vi gärna uppmuntrar både unga och vuxna att göra. Men tänk gärna mindre på "måste" och mera på "vill". Motionerande behöver inte kännas som stark ansträngning i kroppen under eller efter träningen, utan njut också av känslan att ha sträckt på dig, fått frisk luft, att kroppen har fått röra på sig. Kroppen tackar, sinnet tackar!

<3: Ira&Julia

- Medverkande i texten vår fysioterapeut Iida

Lyckan på insidan

Alla vill må bra. Alla vill känna sig bra. Men hur kommer man till den punkten? En del växer upp med bra insikt i vem man är och god självkänsla. För andra är vägen längre och mer utmanande. Om man har haft en svår uppväxt, om man har blivit mobbad, om man inte har fått så mycket beröm och uppmuntran som man behöver -  då kan det vara lättare att hitta fel i sig själv än att se alla positiva sidor.

När man inte har en speciellt positiv självbild, när man är mycket osäker över sig själv, kan man på många håll omkring en leta efter bekräftelse på att man duger. Prestation i skola, prestation inom hobbyn, och utseende naturligtvis. Många letar alldeles febrilt efter denna bekräftelse. Pressen kan lätt bli mycket hård i dessa fall. Självkänslan varierar i samma takt som vitsorden i prov och betyg varierar eller beror på hur mycket uppmärksamhet och beröm man får för sitt utseende. En del känner att man alltid måste vara glad och positiv i skolan, för att förbli omtyckt. Orkar någon med en om man ibland är trött, orkeslös och ledsen?

Det finns ett speciellt stort problem med att man från omgivningen alltid behöver bekräftelsen till att man duger. Det är att man då alltid är beroende av den bekräftelsen, det är lite av en fortgående kamp. Det är ofta mycket tröttsamt.

Ja vad gör man då? Titta in, säger vi. Vem är du, vad tycker du om, vad gör dig lycklig, vad är svårt för dig? Vad behöver du ta i beaktande i vardagen för att bäst ta hand om dig själv? Är det värt att ge skenet av att man är glad om man i verkligheten är helt slut? Är inte målet att ha vänner som tycker om en oberoende att man, helt mänskligt, har sämre och bättre dagar?

Glöm skalet som kroppen utgör, glöm vitsorden, glöm prestationer inom din hobby. Vad har du för personlighetsdrag som andra uppskattar eller du själv uppskattar? Lär dig berömma dig själv. Det får absolut gälla också utseende och till exempel det att man har ett bra språkhuvud, men försök ha största fokus på insidan. När du lär uppskatta det och dig, behöver du inte mera leta efter bekräftelse omkring dig utan den reser med dig.

Var lugn - bikiniformen är vilken form som helst!

De finns överallt! Artiklarna som vill påminna en om att man ännu hinner gå ner i vikt denna sommar, få sin bikinikropp. Bla säger vi. Receptet till en trevlig sommar ligger inte i bantande, ett visst kilogram- eller kaloriantal. Rikta tankarna till sol, sällskap, ljusa sommarnätter, blombuketter, god mat och glittrande blått hav och njut av sommaren!

Vi har semester i juli, och Livslust-projektets rådgivningstelefon är stängd 10-28.7. Den finskspråkiga rådgivningstelefonen kan man ringa på numret 040 411 5481. Man kan även skicka e-post som vi läser genast då vi återvänder till jobbet: ira.zetterborg@syomishairiokeskus.fi eller julia.backman@syomishairiokeskus.fi.

Ha en skön fortsättning på sommaren!

<3: Ira&Julia

När skall varningskockorna ringa?

Många som vi träffar på föreläsningarna undrar över hur man skall känna igen en ätstörning hos en vän eller anhörig. Det är en riktigt bra och viktig fråga och alltid är det inte lätt att känna igen en ätstörning. Dock har vi en del tips på när varningsklockorna skall börja ringa, läs mer!

En ätstörning börjar ofta med oskyldigt bantande och då kan det naturligtvis vara svårt att veta när det går för långt. Om man märker att den som bantar talar mycket om sin vikt, talar illa om sig själv och sitt utseende och att hon eller han borde ändra på sitt utseende för att vara bättre, ja då vet man att utgångspunkten för bantande är en riskfaktor. Då kan det vara bra att påminna den andra om att vikten inte definierar ens värde eller skönhet. Man skall inte vara rädd för att upprepa sig, för den som är missnöjd med sig själv glömmer lätt bort den positiva åsikten då det egna missnöjet är så starkt.

Ibland kan den som insjuknar i en ätstörning också ha svårt för att använda åtsittande kläder eller lätta kläder trots varmt väder. Det kan vara något avvikande man noterar, speciellt då det är en ändring jämfört med tidigare beteende.

När det gäller ätande kan man se tecken på en ätstörning om en person till exempel plötsligt minskar avsevärt på sina matportioner eller slutar äta skollunch. Ofta börjar en person som har insjuknat också undvika sociala situationer i vilka man brukar äta. Man kan till exempel plötsligt sluta komma med på bio eftersom man känner att andra förväntar sig att man äter godis på bio.

En person som insjuknar i en ätstörning börjar ofta allmänt må dåligt. Man kan ha depression som kan ta sig i uttryck som svårigheter att stiga upp på morgonen, sömnlöshet, trötthet, ointresserad attityd till sånt man tidigare tyckt om, gråtmildhet och så vidare. Föräldrar noterar ofta att den unga är extra irriterad. De flesta som insjuknar i en ätstörning känner ångest. Ångesten kan beskrivas till exempel som en tryckande känsla i bröstkorgen och allmänt illabefinnande som gör det svårt att koncentrera sig på något annat. Depression och ångest behöver inte ha något att göra med ätstörningar, men är oberoende allvarliga tecken på illamående och den person som lider av depression och/eller ångest behöver hjälp.

Hur får man hjälp då? Man kan börja med att prata med personen som insjuknat och berätta att man är orolig och beskriva varför man är det. Ibland är reaktionen nekande, ibland ilska och ibland lättnad över att någon ser att man inte mår bra. I flesta fall krävs det att ärendet förs vidare. Det kan vara föräldrar man vänder sig till, skolhälsovårdare eller hälsocentral. Det är viktigt att man får uppföljning och en samtalskontakt. I huvudstadsregionen finns det två specialiserade enheter med både öppen verksamhet och avdelning. Till den kommunala Ätstörningskliniken på HNS kommer man med remiss som en läkare skriver. Till vår öppna mottagning inom Livslust-projektet på Ätstörningscentrum kan man komma utan diagnos och utan remiss, genom att boka tid på numret: 050 522 0077. Inom projektet kan vi erbjuda tre kostnadsfria besök för unga och unga vuxna i syfte att kartlägga situationen och erbjuda "första hjälpen". Vi har även en avdelning. Det är viktigt att man inte blir ensam med sin oro!


Sköt om dig, och sköt om varandra!

<3 Ira & Julia

Skenet kan bedra - de dolda ätstörningarna

Vare sig vi talar till ung eller äldre publik, är det många som förknippar ätstörningar med anorexi. I tankarna ser man framför sig en ung flicka som har magrat mycket och blivit riktigt svag. Det är en del av sanningen, absolut, men i sanningen ingår mycket mer och många fler typer av ätstörningar.

I själva verket är det en mycket stor del av de insjuknade som inte går märkbart ner i vikt. Vikten kan sjunka lite, lite mera eller mycket, förbli densamma, stiga lite, stiga lite mera eller mycket. Det centrala i ätstörningar är inte vad man väger, utan förhållandet till mat, ätande och vikt. Om vikten är normal men man funderar dagligen på vad man får äta och känner dåligt samvete efter att man har ätit handlar det precis lika mycket om ätstörningssymptom som när man har samma funderingar och vikten har sjunkit eller stigit.

Egentligen är det ett stort problem att fokus är så mycket på vikten. När någon lider av ett negativt förhållande till kroppen, mat och ätande kan man bli hemskt ensam med det. Det gäller speciellt när kroppen inte fysiskt är i så dåligt skick att man på något sätt får hjälp med att nå vården. I värsta fall kan man höra någon inom vårdyrket kommentera att man inte kan få ätstörningsvård om vikten inte har sjunkit märkbart. Ett sorgligt exempel på hur mycket vikt man fäster vid, ja, vikten.

Detta är ett viktigt budskap vi vill framföra på våra föreläsningar, och vad vi önskar att människor skulle bli mer medvetna om. Det är viktigt att alla som har problem med kroppsbild och ätande vet att de har all rätt att få hjälp oberoende vilken vikten är. Kom ihåg, våra fina läsare, att vikten endast är en siffra och man kan må så illa oberoende av vad den siffran är.

<3: Ira & Julia

Krumelurer kring kroppsideal

En stor del av vårt arbete består av föreläsande. Vi träffar många ungdomar, och även föräldrar, lärare samt professionella inom social- och hälsovård. På alla föreläsningar nämner vi samhällets kroppsideal i samband med ätstörningar. För oss känns det självklart, det är något som både unga och vuxna utsätts för och påverkas av.

I allmänheten diskuterar man i växande grad om hur samhällets kroppsideal påverkar oss och speciellt den yngre generationen. Det är viktigt att vara medveten om den inverkan, som antagligen i de flesta fallen är större än man tror. Visst är det lätt att förstå, man borde vara gjord av teflon för att inte påverkas av ständig bombadering av bilder via media och speciellt social media när det gäller unga. Smala men tränade kroppar kopplade till lyckligt leende läppar vill förmedla budskapet att livet leker när man är smal, går på konditionssal och har bra självdisciplin vid matbordet. Tidningar fyllda av tips på hur man skall banta och hur man blir "en bättre version av sig själv" fortsätter där  sociala median slutat. Då hjälper det inte så mycket med att på följande sida ha en text om hur man skall acceptera sig själv precis som man är. Till och med som bäst blir summan en känsla av motstridighet.

Det vi brukar påminna ungdomar om på föreläsningarna är hur starkt kroppsidealen påverkas av samhället. Delvis syftar vi till det att idealen har förändrats mycket under årens lopp och att dagens kroppsideal är tillfälligt. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att det är en mycket lönsam industri bakom det hela, som mycket gärna uppehåller ideal och kammar in fina summor på det.

Det har också betydelse hur föräldrarna värderar sina kroppar, talar om sina kroppar. Det är garanterat lättare att motstå samhällets ideal om man lär sig hemifrån att vare sig man är mjuk, mullig eller atletiskt uppbyggd, är man lika värdefull. Om man är van vid att höra plågade utrop från en förälder framför spegeln om att man är för stor, att kläderna inte passar för att man är "fel", att man igen borde banta, är det möjligt och  sannolikt att det fastnar.

Oberoende om idealen kommer hemifrån eller från samhället via många olika medier är det viktigt att vara medveten om allt detta som påverkar oss och riktigt fundera över vilken effekten är på en själv. Det är en oerhört lång, och ohållbar, väg att gå om man jagar et förbättrat självförtroende via försök att uppnå fitnesstävlarnas kroppsuppbyggnad. Ta en titt i spegeln, ge din kropp lite kred för att den är fin och unik och njut av din dag!

<3: Ira&Julia

Kroppen - fiende eller vän?

Budskapet här är så betydelsefullt att det känns nästan utmanande att samla ihop det i några stycken. I en tid där medierna konstant påminner en om hur man kan och skall ändra på kroppen, ändra på utseendet, är det inte alls svårt att falla in i ett tankemönster där fokus är på hur man borde se ut, inte hur man skall uppskatta det man är och det man har. Det är inte sällsynt att man hör någon tala fult om sin kropp, att kroppen är fel på ett eller annat sätt. Det hör nästan till att man med jämna mellanrum skall vara på någon diet, ta sig i kragen, skärpa sig lite med självdisciplinen. Men varför? Frågan är att är kroppen en fiende, något man aktivt och målmedvetet skall försöka ändra på och "förbättra"? Bär den kampen någon frukt där man ständigt är tvungen att observera och kontrollera? Kunde man samarbeta istället?

Inom vårt arbete i ätstörningsvården händer det rätt ofta att vi faktist får tala om att det finns ett alternativ till diettänkandet. Självdisciplin har allmänt varit så eftersträvat så många år att det glöms bort att det finns andra sätt att förhålla sig till sin kropp och sin vikt än att det är något fel på den. Ofta är det så att man inte ens har tagit i beaktande det alternativ som säger att man också kan vara precis som man är, rund, mullig, sportig, mjuk, vad än det är. Istället för att jaga lyckan via kontrollerande av kroppen finns det all förutsättning till att man hittar den lyckan inom sig själv och att man därmed kan lära sig acceptera, tycka om och älska kroppen som den är. Men först måste man rikta uppmärksamheten åt det hållet.

Man kan inte poängtera för mycket hur viktigt det är att man lär sig uppskatta sig själv och sin kropp. Vi har en enda kropp. Att ta hand om kroppen är inte bara att äta hälsosamt och motionera regelbundet. Båda två kan slå över till något tvångsmässigt och därmed rätt ohälsosamt. Att ta hand om kroppen innebär också att man kan lyssna på kroppen. Man behöver inte utgå ifrån att vad kroppen måste prestera, utan man kan fundera vad man har lust att göra och hur det känns i kroppen, vad man orkar göra.

Det kanske inte är helt lätt att vända på skutan, det är något man får göra medvetet. Har man talat fult till kroppen i åratal, kanske hört mamma tala fult om sin kropp, om man vant sig vid att läsa artiklarna som berättar hur man skall ändra på kroppen, då får man göra ett beslut att fokusera på det positiva. Sen, sen får man sätta igång med det i praktiken och tid kan det ta. Men gör man det, belönas man till slut när man blir sin egen bästa vän, när kroppen blir en vän och man verkligen känner att det är bäst att arbeta ihop med den.

Kom ihåg att det finns hjälp om detta känns för utmanande att klara av detta ensam!

Sifferfällan - hur mycket behöver vi fundera på kalorier och kilogram egentligen?

När det gäller ätstörningar är det ytterst vanligt att siffror har en mäktig roll. Den som lider av en ätstörning funderar på siffror dag ut och dag in. Någon räknar frenetiskt kalorier, en annan går på vågen flera gånger om dagen. Det blir som om siffrorna skulle sitta i högsta domstolen och avgöra vem som är bra, aktiv och duglig. Men det gäller inte endast allvarliga ätstörningar, det är i allmänhet rätt vanligt att man försöker reglera sitt ätande och sin kropp och siffror känns ju trygga för det ändamålet.

Men när man faktist funderar på det, med eftertanke, är det verkligen där vårt människovärde ligger? Kilogram, några siffror som berättar om hur mycket vår kropp väger och kalorier som beskriver hur mycket energi det finns på en tallrik. Det är något så väsentligt som faller bort. Vad annat kan din kropp erbjuda än några siffror? Vad möjliggör din kropp, vad kan du se, känna och göra tack vare din kropp? Varför blir kroppen en fiende då den egentligen strävar efter att vara en vän? Och vad annat finns på din tallrik än en rad siffror i en viss ordning? Maten, som ger oss energi att gå i skola, att gå på hobbyn efter skolan, att jobba, att träffa vänner. God mat, njutningsfull mat, en fräsch sallad med halloumi och jordgubbar på sommaren eller en härligt mustig gryta på hösten. Varför blir detta mindre viktigt?

Det är helt klart att det finns situationer då det är befogat att man uppföljer kaloriintag och vikt, men för övrigt är det värt att stanna upp och fundera om siffrorna har tagit övergrepp i ditt liv. Stoppa undan vågen och bjud kroppen på lite avslappning. Köp den nya yoghurten du önskat smaka på, och smaka riktigt med eftertanke och glöm bort att det finns siffror på burken. Istället för att fundera på när och hur mycket du får äta, känn efter när din kropp behöver näring. Ät, njut, känn efter när mättnadskänslan når dig. Lär känna det fina system kroppen erbjuder för regleringen av ätandet. Fortsätter du på sifferstigen kan det hända att du upptäcker att du aldrig riktigt kommer fram.

Om balans

Bild Daniel Närhi

Vi satt och funderade på vad den svenskspråkiga bloggen på Ätstörningscentrum skulle heta. Vi övervägde att använda en översättning av den finskspråkiga systerbloggens namn, Omenatupa, men det kändes lite fantasilöst att använda samma namn direkt översatt.

Vi bollade med ordet balans, för det ordet innehåller så mycket av det vi står för. Det är balans vi efterlyser och vill hjälpa människor hitta. I vårt arbete inom ätstörningsvården relateras det naturligtvis mycket till maten och ätandet, men det är mycket mer än så. Människan är en helhet och för att ha en helhetsmässigt fungerande människa måste de olika delarna fungera ihop.  Det innebär att man hör kroppens signaler och kan reagera på dom, men att man också hör känslorna och framförallt lyssnar på deras budskap. Det innebär att man ser betydelsen av samspelet mellan det fysiska och det psykiska.

Upplevelsen av balans är individuell. Balans hos en kan till och med betyda obalans hos en annan. Då kommer vi in på ett annat tema som är viktigt hos oss, individualitet. Då någon vänder sig till oss för att få hjälp börjar vi alltid på sätt och vis från noll. Med den kunskap och erfarenhet vi har som vårdare sitter vi ner och lyssnar noga på patientens beskrivning av sig själv och sitt liv för att kunna förstå varför just hon eller han har hamnat mitt i en ätstörning. Vi lär känna patienten och funderar på basen av det vad patienten kunde ha nytta av i vården. Ingen är precis som en annan och därmed måste också vården anpassas till individen. Ett viktigt mål i vården är att hitta patientens individuella balans och att hjälpa patienten själv uppehålla sin balans.

Hoppas det är många som balanserar med oss!

Ira & Julia

Vem är vi?

Vi tänkte starta bloggen med att presentera oss och det arbete vi gör. Från och med september 2016 har vi arbetat tillsammans inom det så kallade svenska projektet på Ätstörningscentrum. Projektet har pågått sen hösten 2012 och möjliggörs av Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne. Inom projektet har vi möjlighet att erbjuda kostnadsfri ätstörningsinformation och träffa patienter som är i behov av vård på svenska. Åt unga och unga vuxna kan vi erbjuda tre kostnadsfria besök. Ätstörningscentrum ägs av Elämän Nälkään ry och är Finlands enda privata, icke vinstbringande klinik som är specialiserad på behandling av ätstörningar.

Julia:

Jag blev färdig sjukskötare år 2011. Mitt slutarbete anknöts till psykiatrisk vård och i samband med arbetet blev jag intresserad av den psykiatriska vården. Min slutpraktik skedde på  avdelningen på Ätstörningscentrum. Arbetet inom ätstörningsvården kändes givande och intressant och jag fortsatte på ätstörningscentrum när jag blev färdig sjukskötare. Tidigare var ätstörningar rätt främmande för mig så det kändes intressant att få en djup inblick i ätstörningarnas värld. Det känns värdefullt att jag nu får sprida information om ätstörningar. En viktig lärdom för mig har varit att ätstörningar faktist inte alltid eller ens nära på alltid syns på utsidan.

Ira:

År 2005 fick jag sommarjobb på Ätstörningscentrum. Före arbetet började läste jag Peggy Claude-Pierres bok ”Ätstörningarnas hemliga värld” och kände att jag blev inkörd i ätstörningsvärlden. Med alla nyväckta tankar inledde jag mitt sommararbete på Ätstörningscentrum och fick lära mig hur vardagen ser ut när man lider av en ätstörning. Jag lärde mig snabbt att det inte är ett arbete där man får ett uttalat tack för sin insats som vårdare, utan ett arbete där den bästa belöningen är att se personer som lider av ätstörningar göra små framsteg i sin vardag. Den känslan är alltid lika belönande och den tröttnar man aldrig på. År 2007 blev jag färdig sjukskötare och började arbeta på Ätstörningscentrums terapienhet.