När skall varningskockorna ringa?

Många som vi träffar på föreläsningarna undrar över hur man skall känna igen en ätstörning hos en vän eller anhörig. Det är en riktigt bra och viktig fråga och alltid är det inte lätt att känna igen en ätstörning. Dock har vi en del tips på när varningsklockorna skall börja ringa, läs mer!

En ätstörning börjar ofta med oskyldigt bantande och då kan det naturligtvis vara svårt att veta när det går för långt. Om man märker att den som bantar talar mycket om sin vikt, talar illa om sig själv och sitt utseende och att hon eller han borde ändra på sitt utseende för att vara bättre, ja då vet man att utgångspunkten för bantande är en riskfaktor. Då kan det vara bra att påminna den andra om att vikten inte definierar ens värde eller skönhet. Man skall inte vara rädd för att upprepa sig, för den som är missnöjd med sig själv glömmer lätt bort den positiva åsikten då det egna missnöjet är så starkt.

Ibland kan den som insjuknar i en ätstörning också ha svårt för att använda åtsittande kläder eller lätta kläder trots varmt väder. Det kan vara något avvikande man noterar, speciellt då det är en ändring jämfört med tidigare beteende.

När det gäller ätande kan man se tecken på en ätstörning om en person till exempel plötsligt minskar avsevärt på sina matportioner eller slutar äta skollunch. Ofta börjar en person som har insjuknat också undvika sociala situationer i vilka man brukar äta. Man kan till exempel plötsligt sluta komma med på bio eftersom man känner att andra förväntar sig att man äter godis på bio.

En person som insjuknar i en ätstörning börjar ofta allmänt må dåligt. Man kan ha depression som kan ta sig i uttryck som svårigheter att stiga upp på morgonen, sömnlöshet, trötthet, ointresserad attityd till sånt man tidigare tyckt om, gråtmildhet och så vidare. Föräldrar noterar ofta att den unga är extra irriterad. De flesta som insjuknar i en ätstörning känner ångest. Ångesten kan beskrivas till exempel som en tryckande känsla i bröstkorgen och allmänt illabefinnande som gör det svårt att koncentrera sig på något annat. Depression och ångest behöver inte ha något att göra med ätstörningar, men är oberoende allvarliga tecken på illamående och den person som lider av depression och/eller ångest behöver hjälp.

Hur får man hjälp då? Man kan börja med att prata med personen som insjuknat och berätta att man är orolig och beskriva varför man är det. Ibland är reaktionen nekande, ibland ilska och ibland lättnad över att någon ser att man inte mår bra. I flesta fall krävs det att ärendet förs vidare. Det kan vara föräldrar man vänder sig till, skolhälsovårdare eller hälsocentral. Det är viktigt att man får uppföljning och en samtalskontakt. I huvudstadsregionen finns det två specialiserade enheter med både öppen verksamhet och avdelning. Till den kommunala Ätstörningskliniken på HNS kommer man med remiss som en läkare skriver. Till vår öppna mottagning inom Livslust-projektet på Ätstörningscentrum kan man komma utan diagnos och utan remiss, genom att boka tid på numret: 050 522 0077. Inom projektet kan vi erbjuda tre kostnadsfria besök för unga och unga vuxna i syfte att kartlägga situationen och erbjuda "första hjälpen". Vi har även en avdelning. Det är viktigt att man inte blir ensam med sin oro!


Sköt om dig, och sköt om varandra!

<3 Ira & Julia