Skenet kan bedra - de dolda ätstörningarna

Vare sig vi talar till ung eller äldre publik, är det många som förknippar ätstörningar med anorexi. I tankarna ser man framför sig en ung flicka som har magrat mycket och blivit riktigt svag. Det är en del av sanningen, absolut, men i sanningen ingår mycket mer och många fler typer av ätstörningar.

I själva verket är det en mycket stor del av de insjuknade som inte går märkbart ner i vikt. Vikten kan sjunka lite, lite mera eller mycket, förbli densamma, stiga lite, stiga lite mera eller mycket. Det centrala i ätstörningar är inte vad man väger, utan förhållandet till mat, ätande och vikt. Om vikten är normal men man funderar dagligen på vad man får äta och känner dåligt samvete efter att man har ätit handlar det precis lika mycket om ätstörningssymptom som när man har samma funderingar och vikten har sjunkit eller stigit.

Egentligen är det ett stort problem att fokus är så mycket på vikten. När någon lider av ett negativt förhållande till kroppen, mat och ätande kan man bli hemskt ensam med det. Det gäller speciellt när kroppen inte fysiskt är i så dåligt skick att man på något sätt får hjälp med att nå vården. I värsta fall kan man höra någon inom vårdyrket kommentera att man inte kan få ätstörningsvård om vikten inte har sjunkit märkbart. Ett sorgligt exempel på hur mycket vikt man fäster vid, ja, vikten.

Detta är ett viktigt budskap vi vill framföra på våra föreläsningar, och vad vi önskar att människor skulle bli mer medvetna om. Det är viktigt att alla som har problem med kroppsbild och ätande vet att de har all rätt att få hjälp oberoende vilken vikten är. Kom ihåg, våra fina läsare, att vikten endast är en siffra och man kan må så illa oberoende av vad den siffran är.

<3: Ira & Julia