Vardagen på Ätstörningscentrums avdelning

Hej på er! Vi har ett nytt namn - Livslust-projektet! Tack för fina bidrag :)

Dagens text skall handla om avdelningen här på Ätstörningscentrum. Inom projektet sker vår huvudsakliga verksamhet på öppna sidan, men i koppling till den öppna sidan har vi vår vård- och rehabiliteringsavdelning som vi tänkte berätta lite mera om.

Vår avdelning har 7 bäddplatser. Patienterna bor på avdelningen, dygnet runt. Alla har ett eget rum och förutom det delar man vardagsrum, avslappningsrum och ett litet kök där man kan koka kaffe eller te.

Våra patienter kommer oftast till avdelningen med en läkarremiss. För de flesta är Ätstörningscentrum inte den första avdelning man har blivit vårdad på, men för ganska många är det en mycket annorlunda avdelning än vad de är vana vid. När avdelningen byggdes var syftet att undvika sjukhusstämning så gott det går. För en tid är avdelningen ett hem för dom som bor här.

Dagarna på avdelningen byggs upp kring måltiderna, naturligtvis, eftersom det handlar om ätstörningar. Patienterna äter frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat och man äter tillsammans med en skötare. Nykomlingar och de som har det riktigt svårt vid måltiderna, äter på tumanhand med en skötare på sitt rum. Andra äter vid stora bordet. Vi har en egen kock och ett eget kök, något vi uppskattar så mycket!

Förutom att man äter, har man samtal med sina egenvårdare, utegång tillsammans med en skötare eller ensam om man har kommit längre i vården och det finns flera grupper patienterna deltar i. Grupperna omfattar diskussionsgrupp, fysioterapigrupp, pysselgrupp, matlagningsgrupp osv. Under åren har det funnits många variationer av grupper, patienterna får gärna ha önskemål om vilken sorts grupp de skulle uppleva sig ha nytta av.

Oftast är man tvungen att ha livet utanför avdelning nästan på paus. Familjen inkluderar vi alltid helst i vården i mån av möjlighet. Men skola, studier och arbete, hobbyn också, får oftast vänta speciellt i det akuta skedet. Allt fokus flyttas till helhetsmässigt välmående. Det är nämligen det det handlar om, ätstörningsvård. Inte vikt. Där ingår också så mycket mer. Våra patienter lider ofta av depression, ångest, tvångssymptom och självskadebeteende. Man kan inte vårda en människa i delar, utan allt detta beaktas. I och med att patienten börjar må bättre får man öva sig mer och mer att klara sig utanför avdelningen.

Det är inte lätt att vårdas på en avdelning, det är inte lätt att ha en ätstörning, det är inte lätt att må dåligt. Våra patienter är oftast här för att de själv vill ändra på sitt liv, men kring den viljan slingrar sig svåra känslor som oro, ångest, hopplöshet och rädsla. Våra patienter är tvungna att utmana sig själva varje dag, att bemöta de svåraste känslorna och kämpa sig igenom det. Vi respekterar alla våra kämpar och gör vårt bästa för att stöda dom i processen. Tröstar när man är ledsen, stöttar när något känns för svårt att klara ensam och skuffar framåt då man inte själv vågar ta viktiga steg.

Som skötare kan man säga att få saker är så genomgående fina som att ta den kampen tillsammans med någon, och se hur de ändrar på sitt liv. Vi vet att det alltid finns hopp. I avdelningsvardagen ingår många utmaningar men visst finns här också skratt, skoj och ett hopp om bättre dagar på kommande.