En dag på Ätstörningscentrum

Denna text ägnar vi åt att lite mer konkret berätta om vårt arbete på Ätstörningscentrum inom det svenska projektet.

Vår arbetsdag börjar ungefär kl 8-9 . Vi sätter oss direkt ner vid datorn och läser våra mail och svarar på dom. Just nu bokar vi in föreläsningar och möten med elevvårdsteam i skolor.

Med oss bär vi vår rådgivningstelefon. Rådgivningstelefonen kan man kontakta vem man än är, om man har funderingar kring ätstörningar. Oftast blir vi kontaktade av oroliga föräldrar, vänner och skolhäsovårdare men det är också många som ringer på grund av oro över egna ätstörningssymptom. Delvis gäller det symptom som faller i kategorin anorexi eller bulimi, men vi får även samtal kring hetsätande och samtal av människor som har provat otaliga dieter men utan långvariga resultat. Vi finns till för alla som upplever sig ha problem i sin relation till mat och ätande.

Klockan 11 äter vi lunch som vår kock Jouni trollar fram. Det är den stunden under dagen då vi kan sitta ner många tillsammans, njuta av maten och diskutera med varandra. Tidigare jobbade vi på öppna enheten i Helsingfors centrum men det är trevligt att nu kunna umgås med avdelningens personal också.

Efter maten fortsätter vi med våra sysslor som i undantag av rådgivningstelefon och e-postkontakter varierar. På sistone har vi arbetat med att uppdatera vår power point-presentation som vi har för elever. Presentationen handlar ganska lite om ätstörningar bokstavligen och mer om kroppsideal och kroppsbild, sunt ätande och tränande och om hur man kan gå till väga om man misstänker att man har en ätstörning eller att en vän har problem med ätandet. Den förebyggande verksamheten är lönsam på så många sätt, vi är alltid glada då vi får föreläsningsinbjudan!

Förutom det ovannämnda är det alltid aktuellt att öka på våra kunskaper. Även efter många, många års arbete inom ätstörningsvården blir man ju egentligen aldrig färdig. Det finns alltid något nytt att lära sig och alltid någon synvinkel man inte tänkt på tidigare. Vi knyter kontakter och utvidgar vårt kontaktnätverk. Det känns värdefullt att vi på olika håll inom Svenskfinland kan arbeta ihop.

Patientarbetet hör också till vår arbetsdag. Vi har båda patientmottagning för svenskspråkiga patienter. Tack vare projektet kan vi erbjuda unga och unga vuxna tre kostnadsfria besök på vår mottagning, eller på näringsterapeutens mottagning. De tre kostnadsfria besöken fungerar bra som kartläggning och såkallad första hjälp. När vi har träffat patienten tre gånger kan vi ge patienten feedback och rekommendationer för fortsättning. Vi beaktar den kommunala vården, skol- och studenthälsovården, FPA:s psykoterapi etc och naturligtvis har patienten möjlighet att fortsätta gå hos oss om så önskas. På mottagningen arbetar vi som ett stöd i vardagen. Vi bearbetar tankemodellerna som patienten har i koppling till ätandet, vi diskuterar och bearbetar känslor och övar in alternativa ångestbemästringsmetoder. Patienten träffar ofta näringsterapeut i någon fas under behandlingen och vi stöder patienten i att uppnå målsättning gällande ätandet.

Patienterna går hos oss cirka en gång i veckan, en del oftare och en del mer sällan. Vid behov hänvisar vi till hälsovårdsstation/läkarstation gällande den somatiska vården eller till andra specialiserade vårdenheter. Även föräldrar är varmt välkomna, gärna på egen mottagningstid, för att få utlopp för svåra känslor och hjälp och stöd för att orka vidare i vardagen.

Så ser det ut hos en helt vanlig vardag. Tack för att du tittade in!

Om balans

Bild Daniel Närhi

Vi satt och funderade på vad den svenskspråkiga bloggen på Ätstörningscentrum skulle heta. Vi övervägde att använda en översättning av den finskspråkiga systerbloggens namn, Omenatupa, men det kändes lite fantasilöst att använda samma namn direkt översatt.

Vi bollade med ordet balans, för det ordet innehåller så mycket av det vi står för. Det är balans vi efterlyser och vill hjälpa människor hitta. I vårt arbete inom ätstörningsvården relateras det naturligtvis mycket till maten och ätandet, men det är mycket mer än så. Människan är en helhet och för att ha en helhetsmässigt fungerande människa måste de olika delarna fungera ihop.  Det innebär att man hör kroppens signaler och kan reagera på dom, men att man också hör känslorna och framförallt lyssnar på deras budskap. Det innebär att man ser betydelsen av samspelet mellan det fysiska och det psykiska.

Upplevelsen av balans är individuell. Balans hos en kan till och med betyda obalans hos en annan. Då kommer vi in på ett annat tema som är viktigt hos oss, individualitet. Då någon vänder sig till oss för att få hjälp börjar vi alltid på sätt och vis från noll. Med den kunskap och erfarenhet vi har som vårdare sitter vi ner och lyssnar noga på patientens beskrivning av sig själv och sitt liv för att kunna förstå varför just hon eller han har hamnat mitt i en ätstörning. Vi lär känna patienten och funderar på basen av det vad patienten kunde ha nytta av i vården. Ingen är precis som en annan och därmed måste också vården anpassas till individen. Ett viktigt mål i vården är att hitta patientens individuella balans och att hjälpa patienten själv uppehålla sin balans.

Hoppas det är många som balanserar med oss!

Ira & Julia